Plötsligt är det tyst i Svartvik. Gnisslet, braken och rösterna som hörs dygnets alla timmar utom på söndagarna finns bara inte längre.
Det är tyst i de andra sågverken också, alla Sundsvallstraktens sågverk utom ett.
Brickens pappa låter henne inte vara med och strejka på riktigt, fastän hon vill och fastän hon är en riktig arbeterska, en ströflicka som börjar jobba vid halv sex varje morgon.
Strejken är för vuxna karlar, säger pappa Edvin, den är för plankbärare och hjälpsågare och andra som fått lönen sänkt till under förra årets nivå och inte har råd med mjölk till gröten längre. Trots att sågverken fick tre miljoner från svenska staten.
Pappa, som fick sluta som plankbärare när hans axel sjönk ihop och bli hjälpsågare istället, går till Skarpskyttelägret tillsammans med de andra som strejkar. Nu när de är så många måste väl ändå sågverkspatronerna lyssna på dem! 

Jag blev positivt överraskad av boken. Trodde inte att det ar något för mig men har lånat hem boken från biblioteket förr. Nu är jag på mitt sista omlån så jag började läsa den igår och blev så fångad att jag läste ut den idag.
Jag blev verkligen berörd av att läsa om Bricken och hennes familj. Vilka hemska förhållanden sågverksarbetarna hade.

Jag komer absolut att läsa vidare i serien. Mamma har de andra delarna eftersom jag gett henne dem i födelsedagspresent. Jag gav boken fyra stjärnor på Goodreads.