När Tsukuru Tazaki gick på gymnasiet hade han en nära vänskap med  fyra vänner. Allt som startade när de jobbade som volontärer under sommarlovet efter första året på gymnasiet. I gänget ingick förutom Tsukuru två andra killar och två tjejer. Alla utom Tsukuru hade ett efternamn med en färg i Rödtall, Blåhav, Vitrot och Svartäng. När de alla andra fick smeknamnen Röd, Blå, Vit och Svart  var Tsukuru den enda som kallades för sitt namn.

När de tog examen bestämde sig Tsukuru för att studera vidare i Tokyo medan de andra stannade kvar i hemstaden Nagoya. Deras vänskap fortsatte men när Tsukuru kommer hem igen efter sitt andra år på högskolan så vägrar alla att ha någon kontakt med honom. Tsukuru förstår ingenting men ställer heller inga frågor utan återvänder till Tokyo.

Sexton år senare bestämmer han sig för att försöka ta reda på varför de frös ut honom. Hela Tsukurus liv har påverkats av händelsen.

Jag gillade  boken, men inte lika mycket som Fågeln som drar upp världen, Sputnikälskling och Efter mörkrets inbrott.  Det finns ingen magisk realism i den som det brukar finnas i Murakamis berättelser. Det är mer ett mysterium. Men språket är lika vackert som vanligt. Det är Eiko och Yukiko Duke som översatt boken och jag tycker bäst om deras översättningar av Murakamis böcker.

Jag gav boken fyra stjärnor på Goodreads.   Andra böcker jag läst av författaren är förutom de nämnda ovan 1Q84- trilogin. Tror att jag läst en till men kommer inte ihåg vilken.