Den svenska feministiska debatten behöver en vitamininjektion! Feminismen har de senaste åren mött hårt motstånd och svidande kritik. Ofta har kritiken varit välbehövlig och berättigad, men tyvärr har den hätska stämningen gjort att nyanser försvunnit och positiva element drunknat.
Petra Östergren har därför samlat några av landets mest spännande och provokativa skribenter och debattörer för att vässa udden på det offentliga samtalet. Längst bak i boken finns även ett fullspäckat extramaterial om debatten ett år efter att boken kom ut.
Det är 16 skribenter som medverkat i boken. Vissa av texterna har fått mig att tänka efter, andra har jag bara ruskat på huvudet åt för att de är så löjliga eller idiotiska. Amanda Svenssons text om våldtäkt var mycket tänkvärd. Att alla säger att en kvinnas liv är förstört om hon blir våldtagen. Att kvinnorörelser, opinionsbildare och jämställdshetspolitiker verkar tro att kvinnor som blivit våldtagna aldrig kommer att ha ett riktigt liv. Svensson har själv blivit våldtagen och menar att det går att komma över våldtäkten och leva fullvärdigt.
Varför avsnittet om djurporr är med förstår jag inte över huvudtaget. Det är bara sjukt! Basta! Sen om man pratar om kvinnors utsatthet i porrfilmer är ju en sak. Men det här.. Vad har det med saken att göra?
Boris Benulics text om machosex blir jag bara provocerad av. Han hittar bara på en massa skit. Inte bara om ”machomän” utan också om vanliga män och kvinnor. Som att kvinnor säger att de vill ha en man som letar efter sina kvinnliga sidor och sen så är det ett jäkla tjat om mjukisbrallor. Menar han velourmannen som det pratades om på 70-talet. Vakna det är 2009 (när boken skrevs). Men det vi egentligen vill ha är muskulösa machomän som sätter på oss.
Allt som allt så tycker jag inte att boken för oss mot någon ny sorts feminism. Läsvärd är den men inte fick jag höra något nytt precis.
[…] F-ordet mot en ny feminism – redaktör Petra Östergren 16-17/2 234s (egen) […]