Framsidan ser likadan ut som de två innan förutom att 1Q84 har blå text nu, röd text eller grön text.

1Q84 -tredje boken är den sista delen i Murakamis 1Q84 romanserie. Om det varit någon annan författare än just honom så vet jag inte om jag skulle läst klart alla delarna. Jag tyckte att den första boken var helt ok, men den andra boken gillade jag inte alls. Nu är som sagt den tredje boken utläst. Jag tycker att den är bättre än den andra. Jag irriterar mig inte lika mycket. Men jag tyckte de första 100 sidorna av boken var lite sega. Men sedan gick det bättre. Se sista 300 sidorna läste jag i en sittning.

Det är ju historien om Aomame och Tengo som intresserar mig mest. Aomame är inte en lätt person. Tengo har jag mycket lättare att tycka om. Jag tycker hela boken påminner om någon David Lynchfilm.

Aomame är fortfarande isolerad i en hemlig lägenhet efter det utförda mordet på ledaren för Sakiake. Hon börjar dock misstänka att hon är gravid vilket borde vara omöjligt eftersom hon inte haft sex. Hon räknar ut att hon måste ha blivit gravid vid tidpunkten för mordet när det var ett fruktansvärt åskväder. ju mer och funderar över saken desto säkrare blir hon på att Tengo är pappan, fast hon inte träffat honom på 20 år…När hon sitter där i lägenheten kommer en tvkontrollant från NHK och knackar på dörren och kräver att tv-avgiften ska betalas.

Tengo befinner sig hos sin pappa som ligger i koma. Fadern var för övrigt en tv-kontrollant från NHR.  I Tengos lägenhet finns Fukaeri (som skrev Luftpuppan) som också gömmer sig. men en tv-kontrollant knackar också på hennes dörr. vem kan det vara och vad vill han egentligen.

En helt skruvad berättelse som får ett bättre avslut än jag trodde den skulle få. Men jag tycker inte att den är Murakamis mästerverk.

Så här tyckte jag om 1Q84 – första boken och 1Q84 – andra boken