På baksidan av boken står:

” Det här är boken om Puck, en unga tjej som gör allt för att inte förlora kontrollen, inte låta någon komma för nära, inte visa vem hon egentligen är. Men det är också historien om en pappa som försvann och en mamma som stannade kvar. Om hur det är att vara rädd – rädd för arga röster, rädd att folk ska försvinna. Det är en rolig och sorglig berättelse om svek och ilska, men också om vänskap, kärlek och -kanske – försoning.
På självlysande prosadrivs berättelsen framåt, och sakta växer bilden av Puck fram. Om vem hon var och den hon blev, och om ett liv där det fattas en tärning”.

Jag gillar att berättelsen berättas både i nu tid och dåtid. Att man får vara med fram till föräldrarnas uppbrott när Puck är 11 år och att det sen handlar om Puck 16 år. Jag gillar att det är vartannat kapitel med Puck 11 och Puck 16. Boken är mycket välskriven. När det handlar om unga Pucks upplevelser av faderns alkoholproblem är allt lite luddigt. Som det antagligen är för en 11 åringa som ska berätta om vad som hänt. Men man känner hennes rädsla. Det är ett krypande obehag. Och när hon berättar hur hon brukade sova med sina gosdjuer som en sorts skyddande ring runt sig sä är det hjärtknipande.

Av författaren Johanna Thydell har jag tidigare läst I taket lyser stjärnorna.