Lou Rossling är en flitig föredragshållare och många inom barnomsorgen/skolan känner till henne. Hon har varit föreläsare på någon fortbildningsdag vi hade i kommunen,  men det fanns ingen plats kvar åt mig då (Det vara en massa olika workshops och föreläsningar man fick anmäla sig till på plats). Hon  föreläser för över 30 000 personer om året och 2003 utnämndes hon till Årets talare. Hon är i grunden förskollärare men har även arbetat som pedagog  med lärarutbildningar, gymnasieskolan och vuxenutbildningar.

Tänd dina stjärnögon handlar egentligen om att barn är så naturliga och att vi vuxna inte är det. Vi kan lära oss så mycket av barnen. De blir våra lärare i livskunskap.  Boken är fylld av Lous egna erfarenheter  från sitt arbete med barn men handlar även om Lous uppväxt.

Hon skriver mycket om att göra andra människor glad. Prova att le mot människor du möter. Och om att tänka positivt.

Men mycket av det hon skriver tycker jag är självklart. Som det här med att bejaka istället för att korrigera. Man behöver inte rätta barn jämt. Eller som hon berättar att hon brukade tala jättehögt till invandrarföräldrarna. De hör väl inte dåligt. Det är en skillnad på att tala tydligt eller att skrika.

Boken är jättelättläst. Ofta är den rolig. Men jag tycker inte den innehöll nått nytt för mig. Kanske då att man ska försöka hitta nått man gillar hos folk man tycker riktigt illa om.